Jag kommer ihåg det som det vore igår. Jag trodde jag skulle dö. Det var första gången det hände. Men sen kom det oftare, mer regelbundet. Panikångestattackerna. Då var jag 15 år och precis flyttat hemifrån.
I början kom de bara på nätterna. Gärna precis när jag höll på att somna. Sedan smög de sig in i hela min vardag. De kom när jag skulle handla mjölk i affären, på lektionerna i skolan och i biosalongerna. När jag minst anade det smög de sig på. Jag var aldrig förberedd.
Jag förstod inte att det var panikångest förän jag var 18 och berättade för en terapeut om mina "små hjärtinfarkter" jag fått i tre års tid. Men jag fattade inte till 100% förän för cirka 2 år sedan att jag INTE var döende, det var panikångest. Det är skillnad på att förstå och verkligen ta in.
Jag var övertygad att det var hjärtat som spökade. Jag har alltid haft stora hang-ups på hjärtat. När jag vägde närmare 170 kg så var jag inte rädd för diabetes eller för några andra sjukdomar - nä det var hjärtat jag var rädd för att det skulle brista. Alltid när jag fick ett dubbelt hjärtslag var jag helt och fullt övertygad om att det var en hjärtinfarkt.
Panikångest är så jäkla obehagligt. Det kommer när man minst anar det. Helt plötsligt, som en blixt från klar himmel, kommer det som en räkning från skatteverket. Man tror att man ska dö. Nej. inte tror - mycket starkare än så - man är ÖVERTYGAD att man ska dö. Dessa eskalerar gärna. Från att ha en någon gång i veckan, till att ha de varje dag - flera gånger om dagen. När det var som värst, i 19-årsåldern, så hade jag upp till 30 panikångestattacker om dagen. Då sjukskrev jag mig. Blev totalt paralyserad.
Jag började undvika ställen jag förknippade med panikångesten. Som bio. Fy fan. Jag vägrade gå på bio under flera års tid. Till och med när jag träffade Martin hade jag problem med biografer. Det var så starkt där.
Idag kan jag med lättnad säga att jag lärt mig hantera min panikångest. På ett år har jag bara haft en liten attack. Och det beror på några knep jag lärt mig i KBT.
1. Andas i fyrkant. När den kommer - hitta ett fyrkantit objekt och följ blicken med andningen. Två sekunder inandning, två sekunder paus, två sekunder utandning, två sekunder paus.
2. Nyp dig hårt i benet. Då känner du att du är här, levande och att panikångesten är inbillad.
Detta är två akutlösningar. Du ska även jobba förberedande.
1. Panikångest är kroppens sätt att tala om att du inte lyssnar på dina känslor. Därför måste du göra det. Nu snackar vi måste alltså. Gör du saker du inte vill svarar kroppen med ångest. Tar du dig inte tid för återhämtning svarar den på samma sätt. Meditera eller avsätt tid för avslappning, då jäklar ska du se att ångesten försvinner!
2. Berätta. När du börjar berätta om ångesten för de personer du spenderar mest tid med så är du nästan i hamn. Du har inget att skämmas för och att berätta ger dig distans till det. Dessutom kan dom fånga upp dig när det väl händer.
3. Upp i sadeln igen! Får du ångest på bio? Boka in tre filmer på stöten och tvinga dig själv att utsättas för rädslan. Isolerar du dig från situationer där du får panikångest kommer det bara och endast leda till fler. Upp i sadeln igen - snabbt som fan!
4. Undvik ångestframkallande livsmedel. Koffein, nikotin, alkohol och socker är typiska substanser som ger kroppen ångest i för stora doser. Alkohol och socker när de bryts ner av kroppen, koffein och nikotin då de ger ökad puls. Var försiktig med intaget av dessa. När jag började på LCHF försvann många ångesttillfällen, vilket är för mig en stor gåva.
KÖSS
(Träning gav mig också ångest, nu tränar jag bara för att ge panikångesten en rejäl käftsmäll!)
![]()
