Nu på jobbet går nästan alla på semester. Det kommer bli väldigt folktomt nästa vecka. Och många i min vänkrets har semester för tillfället. Då pratas det om samma sak: varför är det så förbaskat svårt att hålla sig till en bra kost under semestertider?
Och jag håller med, även fast jag inte har semester som student tycker jag att det är svårt att hålla sig till träning och bra kost på sommaren. Dels för det är gott att dricka på tok för mycket vin i solen, dels för att glass är så djupt betingat i mig till sommaren och dels för att när man väl är ledig är det så enkelt att tråk-äta och unna sig. Jag tror inte jag lyckats gå ner i vikt en enda sommar i en markant grad. Visst, något kilo eller plus minus noll men inte rasat direkt!
Det som jag brukar snubbla över är mitt tänk. Plötsligt när solen tittar fram så försvinner allt som kallas långsiktigt och ersätts med ”leva i nuet”. Och leva i nuet innebär att äta ngt gott som är gott för stunden i min hjärna.
Dock. När jag tittar mig omkring så ser jag ingen av mina vänner som hårddietar eller tränar som tokar på sommaren. Folk tar en paus och unnar sig lite extra. Sätter sig vid vägrenen och tar en paus. Okejar en liten mage och njuter i solen. Och det gör mig så irriterad på mig själv. De som har ett normalt tänk och ingen sönderbantad själ tycker det känns helt okej att göra så. Vi som är lite förstörda får gärna ångest över en paus. Och så ska det inte vara! Vad du än väger så har du rätt att pusta ut och sätta dig och vila! Varför ska vi ha så bråttom? Varför ska vi med övervikt inte ha rätt att pausa vi också? DET ÄR KLART VI HAR! Det är där vi hittar nya krafter! Vi ska vara snälla och goa mot oss själva. Så det är jag mot mig själv under sommaren. Jag är gärna görstrikt och äter sjukt bra under jobbdagar och så brassar jag på lite under mina lediga stunder. Det är för mig livskvalle!
KÖSS
(födelsedagstårtan - LCHFpannacotta)
