Nu måste jag passa på att skryta!
Livet har varit väldigt tufft i sommar av privata skäl. När livet är jobbigt så triggas mitt gamla sockerberoende/hetsätningsproblematik. Det var så jag hanterade ångest förr i tiden och det var därför jag kom till att väga nästan 170 kg.
Idag drabbade livet igen och jag cyklade ner till Hemmakväll och köpte godis för ETTHUNDRATRETTIO kronor. När jag kom hem så parkerade jag cykeln. Men plötsligt frös jag till: det räcker här och nu. Jag kan inte göra något åt mig förflutna. Jag kan inte göra misstag ogjorda. Jag kan inte älta saker och försöka göra saker som redan är gjorda ogjorda. MEN. Jag kan göra något åt mitt NU.
Så jag samlade all min kraft jag kunde uppbåda och gick bort till komposten och slängde hela godispåsen. Det tog emot fruktansvärt, men lättnaden efteråt var enorm. Det påminner mig om något viktigt: vi är herrar över våra egna liv. Vi kan bestiga berg, bygga broar och göra PRECIS vad vi vill: hur tufft det än är. Nu ska jag kura ihop mig och ta hand om mig själv. Socker löser aldrig någonting; samtal och tid gör det.