Det här inlägget kan uppfattas som hårt. Tyvärr är det svårt att skildra verkligheten som annat ur en sockerberoendes synvinken. Den vanligaste frågan jag får är "Hur blir man av med sockerberoende?" alternativt "hur slutar jag äta socker?" osv. Jag får nog den frågan varje dag, antingen på bloggen, via mail eller instagram. Jag vet vad som eftersökes, jag har önskat efter det så hårt själv. Ett enkelt svar, en enkel lösning, en magisk trollformel. Tyvärr, men det funkar inte så. Det finns inget magiskt tankeknep som tar bort beroende. Jag sitter inte på någon hemlig trollformel.
Det som funkar är att be om hjälp och ta tag i problemen. Ofta när jag föreslår sockerdetoxkurser så tycker man att det är så dyrt, men har vi råd att droga, har vi råd att bli friska också. Det kostar asmycket att äta skräp så det är snabbt intjänade pengar. När jag åt godis åt jag för kanske 100 spänn om dagen. Det blir 700 spänn i veckan. Sen så får man köpa nya större kläder, mer mediciner, vara sjuk från jobbet, betala dyra tandläkarpengar osv. Sedan allt det där som inte går att sätta prislapp på. Som ångest och misär. Vi kan dessutom vända oss till gratis stödgrupper, i det fallet kostar det tid.
Det finns ingen enkel lösning mot sockerberoende. Det är hårt arbete. Blod, svett och tårar. Det kostar att hitta verktygen som gör oss fria, antingen genom tid eller pengar. Men när vi hittar det är det så sjukt värt det. Ett friskt och fritt liv. Så jäkla najs. Att njuta av nuet. Att leva i kärlek, både till andra och sig själv. Det är det bästa.
KÖSS
