Varje gång jag kände hunger fick jag panik. Det var ju direkt livsfarligt för mig. Jag kunde inte lita på kroppens signaler. Åt jag på min hunger så gick jag obönhörligen upp i vikt. Därför fick jag anpassa mitt matintag efter onaturliga parametrar som tid och bestämd mängd. Skulle jag äta på kroppens signaler så skulle jag äta 24/7.
Livsmedelsverket rekommenderar upp till 60% kolhydrater i maten. Det plus kalorisnål diet. Vad händer med oss när vi äter så mycket kolisar? Det slår ut kroppens signaler helt och vi kan inte lita på när den berättar för oss att den behöver energi PÅ RIKTIGT. Istället står vi där, helt uppfuckade med den artificiella hungern. Tillslut orkar vi inte stå emot utan börjar hetsäta. Sen skyller samhället på att vår diciplin är dålig. Men ärligt talat, vem orkar gå omkring och vara hungrig och sugen i flera år? Jag hade ALDRIG pallat att vara hungrig sedan 2010 när min viktresa startade.
Därför har jag tagit ett beslut: jag ska aldrig mer vara hungrig. Jag gick omkring i 20 år och var hungrig, det är nog med det.
På LCHF slipper vi hunger. Vi går ner i vikt ändå. När jag upptäckte det blev jag så jävla förbannad när jag upptäckte LCHF. Samhället hade lurat mig - jag kände mig grundlurad.
Man får säga vad man vill, men LCHF fungerar och det fungerar bra. Utan hunger och pest och pina. Visst, våra mentala känsloproblem ställer till det på alla "dieter", men de ställer till de minst på LCHF.
KÖSS