Jag har världens bästa jobb. Jag har sagt det förut och säger det igen - Alten är verkligen det ställe jag hör hemma på.
För ett tag sedan hände ngt sådär riktigt jobbigt och jag lyckades inte inte sköta det helt proffsigt - jag uppslukades av mina känslor helt. Och det gav inget bra resultat - jag lät dom ta över och resultatet blev att jag agerade på känslorna. Det var inte snyggt och blev inte bra. När jag låter mig uppslukas av mina känslor så blir jag alltid "bakfull" när känslorna lagt sig. Känner du igen det? Man får extrem ångest och skäms för sitt agerande.
Jag tog upp det direkt med min chef, bad om ursäkt för mitt beteende - att det inte kändes bra att jag inte lyckades ta ett kliv tillbaka. Då sa min chef "Men My, det är därför vi har anställt dig. För att du har så extremt nära till dina känslor, för att du är du. Framsidan av det gör att du har lätt att bli omtyckt, men baksidan är att du har utmaningar i att ta ett kliv tillbaka när det brusar upp negativa känslor".
När jag tänker på mitt jobb blir jag rörd - ja nästan gråtfärdig - för att det blev så rätt. Jag har en chef som har köpt hela paketet, inte bara det positiva - och vägleder mig att bli mitt allra bästa jag. Att inte bara ta hand om jobbet - utan att växa som människa. Min chef skuldbelägger aldrig - han pratar alltid om nästa steg. Får jag eller min kollega utmaningar, står han alltid på vår sida och hjälper oss att göra vårt allra bästa i utmanande situationer.
När min inre röst säger elaka saker till mig - det gör allas inre röster - så brukar jag numera tänka "Vad hade min chef sagt?" för min chef är betydligt mer konstruktiv än min inre elaka röst. För ingen tjänar på att skuldbelägga, vi tjänar däremot på att tänka "hur ska vi göra här? Hur tar jag nästa steg? Vad lärde jag mig av detta?". Vi ska också inse att alla våra svagheter faktiskt är styrkor också. Min känslosamma sida är en svaghet när den brusar upp och jag får svårt att ta ett kliv tillbaka, men jag skulle aldrig vilja leva en dag utan den. Jag älskar hur den gör mig till jag, att jag har så nära att känna mig levande. Att jag känner hur jag lever. Att jag har så nära till skratt, glädje och andra människor.
KÖSS