Jag gillar att tycka om mig själv. Att gå hem efter en dag och känna att det där gjorde jag bra. Eller i alla fall att det där gjorde jag okej. Jag gillar att vara stolt över mig själv, att jag klarar att leva livet utan stötdämpare.
Jag har valt bort alkohol ur mitt liv. Jag får alltid frågan om varför. Jag väljer dock att ta ett glas när jag minglar. Annars får jag ett jobbigt varför. Alkohol är så normaliserat, dricker man inte är man konstig. Eller tråkig. Och jag är då fan riktigt kul, både fredagar och måndagar. Jag behöver inte alkohol, jag kan dansa, skratta och snacka sex ändå.
När vi byter ut socker kommer beroendehjärnan crava spriten. Det är därför vi ser en ökning av alkohol på många LCHF-profilers instagram. Det blir lill-lördag hit, "mitt i veckan"-fest dit och jag-är-värd-ett-glas dit. Nähe, tack för mig. Det där är bara sockertrollet som tjötar.
Vissa kan hantera alkoholen. Vissa kan hantera socker också. Jag kan det inte, och som sockerberoende ska man sky det som pesten. Det blir inte bra.
Jag har valt att leva mitt liv utan stötdämpare. Det är jäkligt mycket härligare så. Ibland får man ont i baken när man kör över en stor vägbula - men över kommer man och det onda försvinner!
KÖSS
