Denna helgen har varit fantastisk. Först lånade jag och min bästa vän Jannie mammas övernattningslägenhet och hade ett tjejdygn tillsammans. Vi tog en sväng på Nordstan och kollade lite. Hittade ett par så sjukt snygg brallor - och döm om vår förvåning när vi, för första gången, skulle köpa samma storlek! Både jag och Jannie blev så rörda att vi nästan började lipa. Jannie har ju varit med hela resan så hon var ju också livrädd att jag skulle dö av min övervikt.
Igår så hämtade vi min kärlek Kelly Alexis 3 månader och skulle vara barnvakt ett dygn. Så mysigt! OCh Alexis är en väldigt snäll bebis. Men, jag förstår att det kommer bli en utmaning att vara sockerberoende och mamma i framtiden. Man får ju åtsidosätta sina behov i mycket större grad. Vakna flera gånger per natt och anpassa sina rutiner helt efter sin knodd. Jag beundrar er som lyckas vara sockerfria som föräldrar. Redan efter ett dygn märker jag att beroendehjärnan blir aktivare. Det är viktigt att ha bra rutiner och prioritera sin sömn, att sätta sitt beroende som veto för sina basala behov. Om man trumfar det genom att lägga på lördagsgodis - då tror inte jag att jag skulle lyckas hålla mig sockerfri. Om jag skulle lida av sömnbrist, knäppa rutiner och stress, och sedan vara "tvungen" att leva ihop med min triggermat för att jag ger mina barn godis och bakverk en gång i veckan, så hade jag fallit dit så det bara smäller om det. Eller ännu värre: om jag triggade på pasta, cornflakes och sötade drycker och gav dom det 'för att barn ska ha det' varje vardag - så hade jag kunnat drömma om att vara sockerfri. Det hade inte funkat alls för mig.
När jag skaffar barn så har jag LCHF-tänket med mig från början, vilket är tur. Mina barn kommer inte få godis eller sötade yoghurtar. Självklart är det inget jag kan kontrollera om de äter någon annanstans när de blir äldre, men det är ingenting jag kommer vara delaktig i att lägga som vanor. Jag kommer att göra mitt yttersta för att de ska hållas ifrån det skräpet så länge det bara går och inte ha hemma den triggermaten.
Och nej, jag kommer inte ge barnen noll kolhydrater, jag kommer ge dom bra kolhydrater som grönsaker, frön, nötter, kanske någon ekologisk frukt ibland.
Jag kan dock tänka mig utmaningen för er sockerberoende föräldrar som gått enligt Livsmedelsverkets kostråd och lagt vanorna som lördagsgodis och fettsnåla, sockerhaltiga livsmedel. Hur svårt det är att ändra, och förvirringen som uppstår om det är okej att göra annorlunda liksom. Jag känner med er, hur ert sockerfria liv måste utmanas varje dag. Men jag tror att får man hela familjen med så blir det enklare, både för dig och för barnen. För detta har jag intervjuat några föräldrar som idag lever sockerfritt och frågar hur de har gjort, och dessa deras bästa tips:
- Gör ingen stor grej av det. Basunera inte ut att "nu äter inte vi snabba kolhydrater". Utan att påpeka det så ersätt riset med blomkålsris, moset med blomkålsmos.
- Det går inte att lura barn. Laga inte köttbullar och snabbmackaroner och ersätt pastan med grönsaker, laga nya maträtter där barnen inte tänker på att kolhydraterna fattas.
- Prata med barnen och berätta att man blir sjuk av socker och kemikalier. De förstår mer än vad man tror.
- För oss funkade det inte att ta bort lördagsgodiset helt. Istället minskade vi ner det, till 10 bitar som barnen fick välja.
- På barnkalas går vi undan när tårtan kommer och leker med våra barn i ett annat rum, då tänker de inte på att inte de får och istället har vi en jätterolig stund tillsammans.
KÖSS
Kelly Alexis
