Jag är inte jag just nu. Jag är bara full av negativa känslor. Ena stunden känner jag något, andra stunden känner jag något annat. Sockerberoende går i skov, precis som många andra sjukdomar. Man kan må bra och vara frisk länge - sen kommer ett skov och så mår man inte bra igen.
Jag blir oerhört känslig när jag är inne i dessa skoven. Ingenting får rucka mina planer, allting uppfattas negativt. Jag hänger upp mig på grejer och ältar saker. Oroar mig för saker som inte hänt. Oroar mig för jobbgrejer. Känner mig otillräcklig.
Jag brukar vara duktig på att se allt bra jag gör. När jag har sådana här perioder blir det tvärtom. Jag ältar aldrig annars, nu ältar jag hela tiden. Söker fel hos mig själv, upprepar saker jag sagt och gjort. I vanliga fall tänker jag alltid "vad andra människor tänker om mig är inte min business, jag är jag". Nu tänker jag "Varför är jag såhär? Vad tänker X om att jag sa såhär? Åh, varför är jag så annorlunda?".
Min plan är att skala av allt fram till måndag. Jag behöver inte pusha mig till gymmet. Jag ska inte svara på mail. Om jag inte har lust ska jag inte uppdatera bloggen heller. Jag behöver inte gå ut. Jag behöver inte träffa någon. Jag behöver inte svara i telefon. Jag behöver inte vara trevlig. Jag får sova när jag vill. Äta när jag vill. Äta vad jag vill inom ramen för min abstinens. Jag behöver inte städa eller serva någon.
Jag ska vara My en stund nu. En My utan krav på mig själv. Jag behöver den pausen. En paus från mina egna krav och tankar. Känna njutning av att bara vara, och komma tillbaka stark och friskare.
Just nu behöver jag bara lite tid. Så beroendehjärnan får vila. Och sockertrollet jagas iväg.
KÖSS
