Jag fick höra en intressant berättelse häromdagen som väckte mycket tankar och känslor hos mig. En komppis som rökte mycket hasch förr i tiden berättade hur han gillade att studera beroendemänniskor och droger. Han gillar att se människans natur och hur vi fungerar.
En dag satt han på en äng i en av våra större städer. En äng som är allmänt känd för att drogmissbrukare brukar hålla till där. Han fick syn på en kille i periferin som gick nedåtlutad och sökte av ängen. Han letade och letade. Då insåg kompisen att killen såklart letade efter någon överbliven joint i gräset. Min kompis gick fram och gav killen sin joint och "Aldrig fått så mycket kärlek, kramar och tack".
Det väckte mycket tankar kring mitt eget betéende. Självklart fick inte min kompis riktig kärlek. Han fick bekräftelse och kramar för att han hade stillat killens sug för ett par timmar. För suget skulle komma tillbaka, och killen skulle scanna av ängen en gång till.
Det blev väldigt tydligt för mig att min hjärna är ängen med killen och kompisen. Mitt sockertroll går framåtböjd och scannar av för att hitta något att kicka på. Det behöver inte vara socker, min hjärna kan ta ett annat utlopp också. När jag faller dit så är jag kompisen som går fram till killen och ger honom en joint. Jag möter upp suget och ger det ett utlopp, bara för att mitt sug ska stillas ett par timmar. Jag kan möta upp sockertrollet på ängen med shopping, relationer eller överätning. Och mitt sockertroll överöser mig med massa falsk kärlek. Till vilken nytta? Att suget ska vara borta några timmar? Det kommer åter igen.
Berättelsen fastnade verkligen hos mig. Det blev så bildligt, så starkt talande. Min hjärna är en äng. Jag är kompisen som borde sitta kvar på ängen och låta sockertrollet leta allt det vill utan att möta upp det med ett utlopp. Det blir falsk tacksamhet och kärlek, killen kommer komma tillbaka och scanna av ängen 100 gånger till.
Vi har två val när vi känner att sockertrollet letar efter något som stillar suget. Antingen sitter vi kvar på ängen och betraktar det. Vi betraktar det på¨avstånd och vet att det återigen kommer komma tillbaka för att scanna av efter utlopp. Eller så möter vi det halvvägs på ängen och drar fram en joint ur fickan. Jointen respresenterar våra utlopp: socker, sex, överätning, spel, droger. Tillbaka får vi massa falsk kärlek, en tacksamhet över att suget försvinner en kort stund.
Vilket val väljer du?
KÖSS
Och du: glöm inte att följa mig på Instagram för daglig inspo: @Lchfingenjoren
