Som du vet är jag inne i en jobbig period med maten för tillfället. Jag önskar verkligen jag kunde skriva "SÅDÄR! NU ÄR DET KLART! DET HÄÄÄR LÄRDE JAG MIG AV DETTA!". Men jag är inte där än, jag är inte över den jobbiga perioden. Jag är mer iaktagande på mitt eget beteende, och jag känner att jag inte lever i förnekelse utan att jag är väl insatt i mitt beteende.
Jag undviker mina triggers. Äter inget socker, sötningsmedel, mejerier eller alkohol. Men jag överäter och jag nojar extreeeeeeeemt mycket över vikten. Jag känner mig skitstor och svullen. Det jag har märkt nu som skiljer sig från när jag är inne i en bra period är hur jag hanterar sug, I vanliga fall så är det "jaja, det går över. Jag låter det ha sin gång så går det över". Nu är det "PAAANIIIK, JAG MÅSTE HA MAT NUUUUU" och så äter jag. Sen får jag ångest, nojar och mår kass. Det är spännande att iakta sina tankar, att verkligen kunna kliva ut och boxen och se hur de ser ut.
Jag vet att det kommer att bli bättre. Att jag kommer må mentalt bättre och få en lång, bra period igen. Är det något jag kan är det att ta mig tillbaka på banan. Jag är dock inte där än, och det vill jag förvarna er läsare om. Det kommer inte vara superpeppigt på bloggen nu framöver eftersom jag själv har det tufft. Detta är den mest utmanande perioden sen jag var på Sockerdetox hos Arteget i maj förra året. Och jag tänker dela med mig av varje detalj, för det är inte så att en resa går spikrakt. Det kommer sånna här jobbiga perioder, och det kommer det alltid att göra eftersom man aldrig blir frisk från sitt beroende. Vi vet ju från början att det går i skov. Ibland är det lätt, ibland är det svårt. Om några veckor kommer jag sitta och läsa dessa inlägg och vara 100 lärandepoäng rikare. Känna att jag har kontroll igen. Det är mitt mål, och jag kommer att ta mig dit - utan tvekan.
Om 3 veckor ska jag på Återfallsprevention hos Arteget. Det kommer förbannat lägligt i tiden. Jag kommer lära mig massor. Är jag inte på banan då, kommer jag vara det efteråt. Och under tiden samlar jag väldigt mycket nya kunskaper om mig själv. Och jag är ju första steget på väg: jag är ärlig och uppriktig om att det är jobbigt och att jag handlar fell. Det är alltid första steget till tillfrisknande.
Och appropå vikten. Jag vet att jag inte är stor. Logiskt sett. Jag har gått ner skitmycket. Ingen aning vad jag väger nu eftersom jag inte vägt mig. Men känslan av att vara svullen pga överätning är inte kul. Funderar på att inte väga mig på ett par veckor så jag kan fokusera på bra ätrutiner utan att blanda in vikten. Vikten är ju bara ett symptom på beroendet. Och kanske var det där det gick snett från början: att jag fick för stort viktfokus och för lite fokus på det faktiska problemet: sockerberoendet. Det sista jag behöver är ännu ett stressmoment.
KÖSS
