Jag har bantat så länge jag kan minnas. Vågen har alltid funnits där. Mina tidigaste minnen rör vågen hos läkaren. Du vet, en såndär kall stålvåg där toppen vickar och så drar sjuksköterskan en plupp för kilo och hekto. Jag blev viktmedveten redan när jag kunde räkna åldern på en hand. Jag var ju så mycket större än de andra barnen...
Varje gång jag ser mig själv på kort eller går förbi en spegel tänker jag "wow. är det där jag?". När jag kollar på mina instagrambilder så förstår jag verkligen inte och måste dubbelfråga min make. Visst, man väljer ju alltid den tjusigaste selfien - men jag är ju ändå ganska liten, tydligen. När jag är naken så märks det att min kropp fightats. Hade jag vägt 75 - och alltid gjort, så hade jag ju varit tight. Nu flubbrar det och hänger, kroppen skrattar när jag går. Det är glada rörelser. Det blir så när man tappat 94,6 kilogram. Det klär jag ju bort, klär över. De som ska se min rosa fluffiga kropp utan kläder är jag och maken, och vi båda älskar min kropp.
Enligt BMI så ska jag ner 10 kilo till. För att ligga på översta gränsen av normalviktig. Fan, jag hatar det där djävulskapet till mått. Undra hur många BMI gett en ätstörning.
Mina kläder köper jag i storlek 36-40, S-M, beroende på material och hur jag vill att de ska sitta. Och vilket vinst det är. Det är en helt normal storlek. Tänk att jag har gått ner från storlek 58/60 till storlek 36/38. Det är fantastiskt vad min kropp kan den.
Jag har lös hud. Jag tränar tung styrketräning 4-5 dagar i veckan. Jag vet inte om man kan applicera BMI på en kropp som tappat nittiofyrakommasex kilo. ![]()
Nu har folk i omgivningen börjat fråga. Räcker det inte nu? Du kommer se konstig ut om du går ner mer. My, du är inte längre stor. Och jag fattar det inte. Det går inte in. Vaddå? Sluta jaga kilon? Hur fan äter man för normalvikt? Hur fan äter man för att stå still? Ja, jag vet hur man står still på ett osunt sätt - hetsäter en dag, sköter sig 3 - men det är ju ett destruktivt ätande.
Jag måste klura på det där nu. Jag är inte smalast I Sverige, men jag är ganska normal i kroppsformen. Självklart går det att ta lite till - men jag gillar kurvor, alltid tyckt det är fint på tjejer. Så jag måste tänka på den där, både en och två varv. Det kanske är dags nu. det kanske är tid för mig att äntligen sluta jaga kilon. Detta kanske är målet. Vad fasiken vet jag. Men en sak jag vet är säker: jag kommer alltid äta mig mätt och glad. Att vara hungrig och i svält har jag spenderat 20 år för mycket på. Sen får kroppen bestämma själv, och jag har en härligt glad, skrattande, rosa kropp!
KÖSS