Nu kommer jag svära i den sockerfria-kyrkan, men jag tänker vara helt ärlig. Om mina sockerexperter från Arteget läser detta kommer jag få smäll på fingrarna. Jag vill understryka att detta är inget jag uppmuntrar till och inte heller en ursäkt för att äta saker som inte är bra.
Igår var en dag som inte var toppen matmässigt. Jag ska berätta. Jag jobbar som chef för en division på ett IT-konsultbolag där jag har ansvar över hela södra Sverige inom mitt område. Den rollen innebär väldigt mycket representationsmiddagar och luncher. Fantastiskt kul, men det innebär ju att varje representation blir ett extra varv att tänka på sockerfri mat. Mitt kontor ligger mitt i teknikcentrum i Göteborg, så jag har lärt känna lunchrestaurangerna som handen i handsken. En restaurang har jag en väldigt bra relation med, de vet exakt vad jag kan äta och inte äta. Bara jag säger till en dag i förväg fixar de rent kött, grönsaker och smör. Inte sällan äter jag faktiskt oxfilé till lunch...... haha!
Denna gång var det en extra viktig representation så jag lämnade in beställningen en vecka i förväg. När jag kom ner till restaurangen igår var den stängd pga evenemang och de hade glömt att säga till. Alla kan göra misstag. Vad händer då? Jag får snabbt hitta en annan lösning och vet en salladsbar som funkar bra. När jag och min kund kommer dit är det fredag och skinkan är slut.... Jag tål inte det andra proteinet: skaldjur, kyckling, ägg och fisk. Så jag får ta en nödlösning: en sallad på bara grönsaker som innehåller frön och gojibär. Försöker peta bort bären men det är fan som att hitta en nål i en höstack och såklart slinker en och två in. Shit pommes va sött. Smakade sega råttor...
På kvällen hade vi sommarfest och nötburgare serverades. Jättebra kött, men grönsakerna.. jag fick 2 biffar och saltgurka och tomat i någon slags blandning.
Inte världens bästa matdag sett ur LCHF-perspektiv. Inte heller bra ur mitt sockerberoende. Men såhär är det: jag gjorde mitt allra bästa. Jag försöker ta ansvar, men ibland räcker det inte 100%. Jag lever ett riktigt liv i den riktiga världen. Jag jobbar inte i en skyddad verkstad där jag kan kontrollera allt, hela tiden. Jag kan bara göra mitt allra bästa. Jag har inte ett dugg med ångest för gårdagen, för med mina allergier och med mitt jobb så kunde jag faktiskt inte ändra på något. Jag kan bara planera och förvarna. Och det är ju inte så att jag sitter och smäller i mig tårta och pasta för att "det ändå är socker i gojibären". Vissa dagar blir det såhär.
Visst. Krasst sett kunde jag avbrutit kundlunchen och ätit en matlåda jag har på jobbet. Och åkt hem från sommarfesten på jobbet för att äta. Men ärligt talat, vad är det för liv? Och hur hade jag riskerat min abstinens med de känslorna? Jag hade varit superhungrig och kanske spontan gått in på Pressbyrån och köpt en bulle. Nej, jag gjorde ett övervägande och insåg att detta ändå var en ok lösning.
Idag, dagen efter, så är jag extra noga med maten. Eftersom festen blev sent igår, jag fick i mig socker i maten och jag är trött idag, så måste jag vara uppmärksam till tusen. Jag börjar dagen med en stor frukost pga att jag är hungrig, såklart. Jag äter 2 pannbiffar till mitt fettkaffe för att verkligen säkra upp mig.
KÖSS
