Sharing is caring. Delar vi, hjälper vi. Jag pratar mycket kring det teoretiska om beroende, resonerar och analyserar. Men hur ser det ut när vi gör det? Vad är det egentligen som händer? Det tänkte jag berätta idag. Jag tänkte naket berätta hur jag gör när jag drogar. Detta är en känslig punkt för alla oss som hetsäter. Det är i den stunden skammen och skulden når sin topp och självhatet dryper.
Vi alla drogar i olika situationer. Alla har sin favorit. Jag har hört berättelser om kvinnor som går från café till café och köpet ett bakverk var, andra som tappar kontrollen på kalas och äter 5 bitar tårta. Vi alla har vår favoritsituation. Så här drogar jag:
Det är en vanlig dag, en vardag. Kanske är det måndag, kanske är det fredag. Redan på morgonen känner jag mig trött, tom, otillfredställd. Jag har slarv i bagaget. Jag har sovit dåligt, varit dålig på att säga nej till mina medmänniskor, inte tagit ansvar över mitt psykiska välbefinnande.
Redan vid första målet mat hör jag hur dealandet börjar. Bara lite till. Bara en bit till. Jag är fortfarande hungrig - eller är det sug? Lyckligtvis lyckas jag pressa vargen tillbaka i grottan. Jag överlevde. Under dagen har jag svårt att koncentrera mig på mina arbetsuppgifter, mitt sockertroll viskar ljuva ord. Bara jag får min mat, då kommer jag känna mig tillfredställd.
Framåt eftermiddagen är beslutet taget. Det är ändå fredag/semester/jobbig dag på jobbet, EN dag gör ingen skada om jag frångår matplanen. Det kanske till och med är bra för förbränningen med en cheatday. Det har man ju läst. Jag ser till att avsluta arbetsdagen snabbt för att sedan bege mig till affären. Där spenderar jag på tok för mycket pengar och kommer hem med en hel kasse. Självklart har jag redan börjat smaka på innehållet redan på bussen hem.
Väl hemma drar jag ner alla rullgardiner. Tar ut linserna och sätter på mig glasögonen. Klär av mig alla kläder och lägger mig under en filt. Sätter på en serie som inte kräver för mycket tankeverksamhet. Sen är det bara jag och maten - min bästa vän. Och redan vid första tuggan blir det tyst i kroppen. Inget dealande, inga krav, inga måsten. Bara tyst, stilla, ro. Jag, ingen annan. Ingen som kräver något, ingen som vill ha. Inte ens jag själv. Nu finns där inga prestationskrav alls. Jag får lov att existera, om än bara för en liten stund.
Jag somnar strax av sockerdippen. In i en drömlös orolig värld.
Vaknar upp med ett ryck, tröttare än innan jag somnade. Kallsvettig med hjärtklappning. Jag måste ha mer, trycka bort den stigande ångesten - det är dags för andra rundan.
Detta gjorde jag varje dag förr i tiden. Jag gillar inte att droga bland folk. På kalas hoppar jag gärna skräpet, det irriterar mer än vad det gör nytta. Jag vill inte bara ha en bit, jag vill ha en hel kaka. Annars kan jag skita i det lika gärna. Alla är vi olika, men i tystnaden och ensamheten hittar jag mitt sockertroll. Jag skapar mig ett rum utan krav och känslor. Där jag slipper fundera och reflektera. Där jag får lugn och ro. Det är därför jag ständigt måste arbeta på att ge mig det utan droger, att hitta dit utan socker. Och det är förjävla svårt, men det är ett ständigt pågående arbete.
För att du ska lyckas är det viktigt att du lägger märke till nästa gång du drogar hur din scen ser ut. Vad är det du får av sockret? Vad är du du slipper med sockret? Vart drogar du någonstans? Hur drogar du? Det är där vi hittar vad vi behöver, och det är där vi listar ut hur vi kan ge oss det vi behöver utan socker.
KÖSS
![]()
