Jag har en kanske lite konstig fråga, kan man också äta för lite fett? och hur märker man om man ätit för lite fett? I januari började jag med lchf för första gången, men föll av vagnen efter 2 månader eller något då jag gav in till min hjärna som ville ha kolhydrater och massor av socker.. Jag började igen med lchf för ca 1 månad sedan, men tycker att det är svårt att få i mig ca 150g fett per dag, och jag är lite rädd att om jag börjar göra sånna dära "fettbomber" att jag kommer villa ha mer och mer socker igen, (tror att det var mitt problem sist jag var på lchf). Just nu försöker jag hitta vad som fungerar för mig, men tycker att det är lite svårt ibland då det är saker som jag gillar att äta men min mage tydligen inte gillar det så mycket.
Det finns inga konstiga frågor! Fett är ett verktyg för oss att bli mätta. Det där med att äta för lite fett tror inte jag ett dugg på. Jag tror man inte ska fundera på det så länge man är mätt. Är man mätt så har man lättare att hålla sig på banan och löper mindre risk att falla i sockerträsket. Att sitta och trycka fett och få dåligt samvete för att man äter för lite är ingen bra plan. För vissa räcker det att bara använda fullfeta mejerier i maten och steka i riktigt smör. Andra behöver stora klickar med smör för att känna sig mätta. Den finaste presenten du kan ge till dig själv är just lugn och ro över om du äter för mycket/för lite.
Hur gör du med t.ex kalcium, omättade fetter och C-vitamin, ämnen som inte finns i din kosthållning - tar du dessa som tillskott då?
Visst finns det i min kost! Jag äter mycket broccoli som innehåller massa C-vitamin och kalcium - nästan lika rikt på kalcium som mjölk. Paprika utgör också massa C-vitamin. Broccoli och paprika innehåller mer C-vitamin än frukt. Våra cellers fettsammansättning är i fallande ordning: mättat fett, enkel omättat fett, fleromättade fetter. Därför är intaget av mättade fetter det som vår kost ska mest bestå av. Vi ska inte hller äta uppvärmda omättade fetter eftersom dessa faller sönder vid ganska låga tempraturer och blir cancerogent.
Vad, hur bjuder man på kafferep.!? Häromveckan samlades vi 10 personer på eftermiddagskaffe ganska snart efter lunchen. Några var barn. En av dem, en liten knubbig 6 årig pojke, blev alldeles desperat och ville hugga in på allt omedelbart. Hans far fick säga åt honom att vänta, bara ta en bulle och en kaka. Egentligen förfärligt orättvist, ingen sa till de andra barnen, de fick äta vad de ville. Men de ville inget ha, sprang ut och in och lekte med hunden. Det var enkelt på kakfatet med bullar, sockerkaka och köpekex. Det mesta blev kvar. Den här lille pojken hällde snabbt i sig 2 stora glas saft också. Jag undrar vad vi skulle haft till kaffet? Jag vet att föräldrarna gör allt för att hitta på roligare saker än att äta.
Det bästa är nog att skita i kafferepen och köra på riktig mat. Men kolla mitt inlägg om min födelsedagsfika här.
Hej! Händer det att du i sömnen drömmer att du äter socker? Det har hänt mig flera gånger. I drömmen sitter jag och äter tårta när jag kommer på att jag slutat med sånt...Skönt att vakna och inse att det inte var på riktigt. Men förvirrande.
Japp det händer! Speciellt i början när man lagt av. Det är ett sätt för vårt undermedvetna att bearbeta att vi slutat äta socker, så det är egentligen bara positivt! Drömmarna kommer mer sällan ju längre vi har varit abstinenta.
Bemöter o ser folk annorlunda på dig nu när du är smal mot hur det var när du var större? Får du mer uppmärksamhet från män nu? Vad var värst med att vara överviktig, förutom att hälsan var usel?
Helt klart, man blir tagen på mycket mera allvar som smal än överviktig. Man behöver inte heller kompensera med personlighet så folk vill vara i ens närhet. Helt jävla sjukt egentligen, men det är som att folk inte tycker man är människa för att man är stor.
Ja, helt klart. Sen är jag sämst på att tolka om ngn flirtar eller om de bara är trevliga. Men visst får man mycket mera uppvaktning som smal. Däremot är jag gift så det är ju ingen som bjuder ut på dejt eller smsar och håller på.
Värst med att vara överviktig är den konstanta ångesten för vikten. Att man tror att man ska dö av sin övervikt. Att allt är jobbigt - att gå till bussen, knyta skorna. Att det är så varmt hela tiden. Ångesten när ens enda byxor går sönder och man måste hitta nya och utbudet är mycket sämre! Att man blir bemött sämre än smala människor. Att sex är jobbigt. Att man får svamp mellan veck och i hålor som navel. Att man jämt är trött. Att det är svårt att andas i perioder. Att man blir sjuk hela tiden. Det är inget roligt liv att vara överviktig, inte när man tänker på de fysiska nackdelarna. Sånt smala tar för självklarheter är rena straffet för stora människor.
KÖSS