Det som tar mest energi från mig är inte mitt jobb, utan ständiga tankar kring vikt och mat. Det är generellt bättre nu än det var innan jag la in mig hos Arteget på sockerdetoxkurs. Däremot finns det ju alltid där. Jag tror det beror på att jag började banta redan när jag var 9 år, och långt innan dess var mycket medveten att jag var större än de andra barnen. Att jag var annorlunda och för att jag skulle bli normal behövde jag kontrollera maten.
Jag har hela mitt liv bantat, vägt och laddat maten. Jag har alltid haft ångest för min vikt. Den har alltid funnits där som ett svart på vitt bevis för att jag inte är samma som de andra.
Jag hatar min bandspelare jag har i huvudet. Nu när jag har varit ledig har jag verkligen haft tid att lyssna på mina automatiska tankar. Du vet. Dom som alltid går där i bakgrunden och berättar hur värdelös du är. Och det jag hörde, det var förjävligt. Och ändå har jag jobbat mycket, så jag kan bara tänka mig hur andras låter.
Min bandspelare berättar för mig att jag har gått upp i vikt över semestern. Att jag är tjockare än andra folk. Att folk kommer tycka jag är misslyckad som går upp över sommaren. Att jag kanske kommer gå upp 20 kilo över semestern. Att jag har blivit tjock i ansiktet. Osv osv... fy fan. För en vecka sedan bröt jag typ ihop framför mamma och bara: jag orkar inte lyssna på denna skiten. VARFÖR håller den på sådär?
Men det har blivit bättre sedan dess. Varje gång jag hör den sätta igång så knäpper jag mina händer och tänker: Hjälp mig. Hjälp mig sluta älta detta. Hjälp mig sluta älta min vikt.
Man får vara hur religiös eller icke-religiös man vill. Men pinpointar man problem och ber om hjälp så får man hjälp. Det kanske är det undermedvetna, det kanske är en Gud, men tyst blir det.
Jag har insett att det är min största energitjuv: bandspelaren. Den som berättar hur värdelös man är. Det finns några saker som ger mig ro från den:
- Att planera maten. Då kan jag varje kväll somna med känslan att jag gjorde mitt bästa. Mer än såhär kan jag inte göra.
- Att faktiskt väga eller mäta mig. Då vet jag att det inte är så farligt som bandspelaren säger. Jag vet att äter rätt. Man får ha vilka åsikter man vill om det, men så fungerar det för mig. Jag tar långa avbrott från vågen när jag känner att det inte ger något i perioder, som nu har jag inte vägt mig på 3 veckor - men annars tycker jag att den hjälper mig få tyst på elaka tankar.
- Att pinpointa det man gör bra. Fan va bra jag är som tränar. Fan va bra jag är som ger komplimanger. Fan va bra jag är som preppar maten.
- Att lyssna på den och be om hjälp när den är elak. Alla har vi en inre bandspelare som vi måste ta i tu med. Annars driver den oss till vansinne tillslut.
KÖSS
