Det som avgör om en diet är bra eller inte, är inte om man går ner i vikt. Det är två faktorer:
- Hur man mår under viktnedgången
- Om man kan behålla sin vikt efteråt
Du kan gå ner i vikt på i princip allt. Jag kommer ihåg när jag åt kålsoppa en månad. Satan va jag tappade vikt! Så man kan ju säga att det var en lyckad diet... eller kan man det...?
Vi måste ställa oss frågan: är det här hållbart. Mår jag bra av detta? Är svaret nej så är det ingen lyckad bantning. Är du yr, svimmar, är otrevlig, får humörsvängningar och mår skit - är det ingen bra diet.
Och kan du inte hålla din vikt efteråt, är det ju inte heller en bra diet. För vi vill ju inte vara smala ett par timmar eller en dag, vi vill ju ha en förbättrad hälsa resten av våra liv.
Såhär är det. Marknaden försöker sälja skjortan av oss med snabba lösningar. Dessa lösningar funkar såhär:
- Du börjar dieten
- Du håller den X tidsperiod
- Du mår dåligt till halvbra under hela tidsperioden
- Du går ner massor i vikt
- Du orkar inte längre stå emot frestelser, faller dit och orkar inte ta dig tillbaka eftersom du minns hur jävla jobbigt det var på den dieten
Marknadens svar på din resa:
- Kolla det funkar!
- Det är din diciplin det är fel på, du gick ju ner i vikt när du höll dig till dieten
Med LCHF är det annorlunda. Jag har också glidigt in och ur LCHF för att jag snubblat snett ner i sockerfällan. Det som gör det annorlunda på LCHF för mig jämtemot Viktväktarna och pulverdieter är att jag mår mitt bästa jag på LCHF. Det är inte jobbigt alls. Det krävs inte 1000% järnvilja för att hålla sig. Visst, den första avgiftningstiden är förjävlig - men sen glider det bara på. Och nu när jag är viktstabil så är det inte alls svårt att hålla det - tvärtom. För en lyckad livsstil är just en livsstil och det avgörs inte hur snabbt man går ner, det avgörs på hur bra man mår och om man håller vikten. För att jojjobanta sliter fruktansvärt på både psyke och kropp.
KÖSS
