Igår hade jag 17 månaders dag. 17 månader utan socker, kolhydrater (förutom från grönt), mejerier (undantaget smör), sötningsmedel och alkohol. Jag har ju ätit LCHF i snart 7 år, men föll fram och tillbaka ur sockerträsket i 5 år tills jag la in mig på sockerdetoxkurs hos Arteget AB. Där fick jag verktyg för att hålla mig abstinent.
Det som har varit svårast är inte att hålla mig till LCHF. Det var inte alls min utmaning. Det som var svårast var att ta bort alkoholen, sötningsmedlet och mejerierna. Innan så var jag en äkta partyprisse. Festade 1-2 gånger i veckan, tyckte det var svinkul att vara apkalas. Jag köpte Lindahls sockerfria kvarg med hallonsmak och vispade 3dl grädde till och körde i mig. Mejerierna var min snuttefilt. Sen hävde jag 1,5 liter cola light per dag.
Det var typ jobbigt första året. Att genomleva första julen utan LCHF-risalamalta. Att fira födelsedag utan alkohol. Jobbigast var de 3 första månaderna. Det var ett riktigt sorgearbete. Idag bryr jag mig inte alls. Att ens slänga en blick på godishyllorna finns inte i huvudet. Att ta mig ett glas vin en fredag känns omöjligt. Senaste gången jag kände sug efter alkohol var under semestern på Gullholmen. När vi satt på bryggan och spelade gitarr, kände doften av hav och kollade på när solen gick ner. Ja, då var det lite tufft. Det är ju så betingat med alkohol där ute.
Hur gör man då?
Det är ju en komplex fråga. Den absolut vanligaste frågan jag får. "Kan jag få tips?". Det finns ingen magisk lösning, dessvärre. Det är ett långvarit uthållighetsarbete som kräver tålamod och beslutsamhet. Ett liv som lockar mer än sockerträsket. Ledord i arbetet är förlåtelse, förståelse och ärlighet. Vi förlåter oss själva när vi dimper ner i sockerträsket. Vi förstår oss själva när vi inte levererar 100%. Vi är ärliga med våra svagheter och kommunicerar dessa. Och viktigast av allt: en dag i taget. Just idag ska jag vara sockerfri. En dag i taget blir tillslut 17 månader.
KÖSS
-95 kilo
