Hur hanterar man som förälder en sockerberoende tonåring? Har du några tips eller råd? Tonåringen vill inte låtsas om eller erkänna att den är beroende av socker och gluten och den har även en del egna pengar som den kan handla t ex läsk och godis för.
Jag är inte beroendespecialist. Jag har inga egna barn. Jag känner att just barn och missbruk är jäkla djupt vatten för mig att simma i. Det ligger så mycket känslor i föräldraskap har jag märkt. Väljer man ett ord fel blir vissa föräldrar kränkta. Därför undviker jag så gott det går att ge allt för många råd och tips. Jag vet ju ärligt talat inte hur det är att vara förälder. Men om jag var barn hade jag önskat att mina föräldrar bemötte mig såhär:
- Alla i familjen äter samma mat, LCHF. Serverar ni socker och gluten hemma, kommer barnet gå omkring med en svajiig blodsockerkurva som kommer att resultera i fysiskt sug. Dessutom - det man får med sig hemifrån är sannolikt att man senare i livet upprepar själv.
- Var goda förebilder. Barn gör som vi gör, inte som vi säger. Unnar ni er massa skit, spontanäter ni skräp, kommer barnet också göra det.
- Barnet måste vilja själv. Det är lurigt med tonårstrots. Vi kan inte heller veta exakt vad barnet gör varje minut av 24 timmar på dygnet. Acceptera att det är så det ser ut. Försök känna tillit i att ni serverar bra mat hemma och agerar goda förebilder. Det är det enda ni kan göra. När barnet är redo och ber om hjälp, då är det dags för er att hjälpa till med kunskaper och alternativ. Prackar ni på barnet förbud och liknande leder det till ångest som leder till ännu mer socker.
Det är aldrig fel att ta kontakt med Arteget AB för tips och råd. De är beroendespecialister och kan komma med grym input!
![]()
Kan äta LCHF i veckor och går ner i vikt. Kläderna sitter bättre och jag mår väldigt bra mentalt när det blir resultat. Sen plötsligt blir jag omättlig. Inget hjälper. Mat eller fettkaffe kan jagtrycka i mig men det ända jag vill ha är smörgåsar. Hjärnan och magen går inte att stoppa. Är 48 år och har ingen menstration längre sedan ett par år så det kan inte vara hormonstyrt, men det påminner om PMS.
Vad ska jag göra när det blir så här? Ett par mackor i månaden är väl inte hela världen men jag trillar dit lättare om det är tillåtet så att säga.
Tack för inspiration!
Vad ska jag göra när det blir så här? Ett par mackor i månaden är väl inte hela världen men jag trillar dit lättare om det är tillåtet så att säga.
Tack för inspiration!
Det är ju just detta som är karaktäristiskt med beroende. En beroendesjukdom går i skov. Vi kan vara hur lugna och hur tillfreds som helst, men så en dag blossar det upp igen och en lång period av rent krig mot beroendehjärnan bryter ut. Det är viktigt att du söker hjälp. Aningen via sockerdetoxkurs eller ett 12-stegs program. Genom det får din hjärna lugn och ro i svåra tider.
Jag undrar hur det går med snusandet? Har sett någon bild på instagram där det är snusdosa med och någon hade kommenterat det men du svarade inte på det...
Undrar då jag själv kämpar med att vara ärlig med mina missbruk och eftersom att du ofta skriver om att det är viktigt att vara ärlig med sina beroenden...
Undrar då jag själv kämpar med att vara ärlig med mina missbruk och eftersom att du ofta skriver om att det är viktigt att vara ärlig med sina beroenden...
Just att jag snusar har jag skrivit fler gånger om på bloggen. Jag började snusa som 14-åring och har inte lagt av sedan dess. Det är inget jag rekommenderar eller är särskilt stolt över. Men nu är det som det är och det är min last som jag kommer att ta tag i, men inte just nu. Vissa läsare blir svinarga när de tänker på att jag snusar. Har fått massa konstiga hatiska kommentarer. Men jag har aldrig påstått att jag är färdig med mina utlopp eller har en frisk beroendehjärna. Istället så bjuder jag in er till min resa till tillfrisknande. Och när jag tar beslutet att bli nikotinfri kommer jag bjuda in er till varje detalj av den resan också.