Efter ha läst boken Äntligen rökfri med Allen Carr bestämde jag mig en gång för alla att sluta snusa. Denna ovana jag gjort sedan jag var 15 år gammal. Det var helt enkelt dags att göra sig av med skiten!
Jag var livrädd då jag försökt en gång förut men misslyckats. Men så inventerade jag mitt inre känsloliv och såg att det var just rädslor som stoppade mig. Rädslor för saknad, att misslyckas och att gå upp i vikt. Men vem är jag om jag inte ens vågar försöka? Vad är det värsta som kan hända? Att jag tar återfall, men herregud - det är långt mycket bättre än att inte försöka alls! Tycker jag i alla fall!
Dessa första dagar har varit hemska. Suget har absolut varit hanterbart och jag har inte varit sådär arg heller. Boken har verkligen hjälpt mig att inse att jag inte missar något när jag inte snusar. Däremot var jag TOTALT oförberedd på abstinenssymptomen. Jag har varit JÄTTESJUK!
Feber, muskelsmärtor, domningar, huvudvärk, svettningar, illamående, yrsel, dubbelseende. Jag vaknar dessutom mitt i natten i ångestattacker å kan inte somna om. Men ju jobbigare det är, desto mer beroende är jag och ju mer har jag att vinna! Så försöker jag tänka!
Min största längtan är just nu efter en god natts sömn. Jag vill verkligen kunna sova bra igen och inte vakna i ångest och dylikt. Det hoppas jag att jag snart får.
Tänk. Jag har brukar beroendeframkallande substanser i hela mitt liv. Socker tills jag nästan åt ihjäl mig. Kaffe så jag fick panikångestattacker. Alkohol så jag skadade mig själv och andra. Nu är första gången i livet då jag inte har något filter alls, några kryckor överhuvudtaget. Det är så jäkla coolt tycker jag. Nu är för första gången jag lever helt fri från alla slags beroedeframkallande substanser. Så jag får passa på att njuta av denna avgiftning, den är förhoppningsvis den sista jag gör!
KÖSS
