Jag funderar mycket kring beroendesjukdomen. Vad är det som gör att några av oss är beroende, andra inte? Forskningen visar på många faktorer och parametrar. Anknytningsteori, uppväxt, genetik. Mycket spelar roll.
Något som jag har märkt är en stor skillnad mellan oss beroende mot icke-beroende är hur vi laddar känslotillstånden, bland annat abstinensen. När en icke-beroende får sug kan hen enkelt lugna sig själv genom att uppleva och känna att "detta är övergående". Vi Beroende däremot får panik. Vi svänger oss gärna med termer som "alltid" och "aldrig". Jag har ALLTID sug. Varför står jag ALDRIG emot?
Vi har inte samma förmåga att stå ut i känslotillstånd som den icke-beroende. Vad det nu kan bero på kan diskuteras. Ett viktigt svar är vad vi får med oss från barnsben. Har vi växt upp i en familj där våra känslotillstånd inte uppmärksammades, viftades bort och/eller förstorades. En av det finaste gåvorna man kan ge ett barn är tryggheten att finnas där som förälder. Att genom svåra och stora känslor stå vid sitt barns sida och lugnande intyga att "allt är väl, allt är övergående". Då övar vi barnets förmåga att stå ut, att finna tröst och trygghet i känslostormen.
Det jag har märkt är skillnaden på min attityd då jag slutade med socker och med nikotin. Med socker hade jag attityden "DET ÄR SÅ SYND OM MIG, JAG FÅR ALDRIG ÄTA SOCKER" som om jag missade något. Med nikotin var det "Vad skönt, nu slipper jag dessa bojor". Varje gång nikotinsuget kom så tänkte jag "Det går över, jag får ge det tid". Jag såg också nikotinsuget som något positivt, som en påminnelse om att "juste ja! Jag är icke-snusare! Vad härligt". Och de som snusar tittar jag på utan avund. Jag missar ingenting, tvärtom - jag vinner hälsa! Gissa vilken astinens som var enklast? I den ena gav jag mig själv trygghet, den andra självömkan.
Kanske har vi en parameter där? Att när vi har förmågan att trygga upp oss själva, att ta abstinensen med trygghet i botten - då är häften vunnet. Har vi en attityd att allt är övergående och väl, så blir inte saker lika stora.
KÖSS
