När man börjar tänka på att äta hälsosamt så är oftast första steget att samla kunskap. Överallt översköljs vi av budskap på do and don'ts. Mejerier är farligt, fasta är bäst, mandelmjöl är rena hälsokuren... Sedan möts vi av motsatta argument - mejerier är rena hälsokuren och mandelmjöl rena rävgiftet! Vad skall man tro på?
Om du är sockerberoende och stöter på andra sockerberoende så kommer alla ha goda råd. Vissa äter enligt ett strikt matschema och väger allt på grammet, andra äter helt fritt - och äter produkter du tänker är rena döden.
Ovanpå alla löpsedlar och allt socialt grupptryck har vi hälsogurusar och de är bombsäkra på sin sak! Ät veganst, räkna kalorier eller börja träna HIIT - DÅ jävlar blir du fit!
Hur fasiken ska vi göra egentligen? Vad är bra och vad är dåligt, vad ska vi tro på?
Jag har stött på många sockerberoende som fnyser över min mat, hur kan man leva så "loose" som jag gör. Nej, jag väger och mäter inte och är jag hungrig så äter jag, varesig det är ett mål "för mycket" eller inte. Sedan möter jag andra som tycker jag är helt fanatisk och verkligen inte förstår hur jag kan leva som en kolhydratshitler.
Det finns så mycket skam i detta så man blir mörkrädd. Alla är verkligen helt stensäkra på sin sak och det är inte lätt att leva i denna kultur! Och skammen späder verkligen på matproblematiken, tänk så många gånger man har fallit i fällan pga att man har råkat få i sig av en förbjuden produkt och tänk "NU ÄRE KÖRT" och sedan hetsätit för att då kan man lika gärna passa på.
Nu svär jag i kyrkan här, men skammen över maten och hur vi äter är verkligen roten till det onda. För några månader sedan så skulle jag ta en stor klunk av mitt mineralvatten - men när jag fick det i munnen så inser jag att det är fruktsoda! Det smakade vidrigt och jag spottade ut skiten, men inte fan hade jag sockersug efter det. Jag tänkte OOPS! Hoppsansa! Och så fortsatte jag mitt liv. Hade jag tänkt att jag brutit min abstinens eller börjat skamma mig själv hade jag gått på efterätt och ätit kakor till det sprutade ur öronen på mig. Skammen och hur jag ser på det jag stoppar i munnen är alltså en av rotorsakerna till mitt drogande.
Att äta ska vara enkelt och saker blir aldrig enkla när vi blandar in skam. Det GÅR inte att äta perfekt, vad är ens perfekt? Det beror helt på vem du lyssnar på för stunden. Det är din biokemi samt din mentala inställning som avgör vad som är bra för din kropp. Att sitta och älta om man åt en tugga för mycket eller om produkt X förstör vår kropp är ett dödande gift för oss. Gör så gott du kan och lyssna in din kropp efter du har ätit. Hur mår den? Är den rastlös? Lugn och nöjd? Där får du dina ledtrådar till ditt perfekta ätande!
KÖSS
