Jag ääälskar att laga mat! Det är såå kul att stå i köket å fixa å dona! Men många omkring mig hatar det. Då tänker jag speciellt på min gästbloggerska U och min fästman Martin. De är nog de lataste personerna jag känner gällande mat alltså!
Deras enorma lathet gällande mat har påverkat mig som fasiken. U är den jag umgås mest med i skolan - vi gör alla skolarbeten ihop & Martin är umgås jag med på all min fritid - självfallet. När båda två var kolismölande latkorvar, så blev min vardag negativt påverkad. De ORKADE inte laga mat - alltså gick deras blodsocker hejvillt i bergochdalbana vilket gjorde att irritation, trötthet och surt humör vad ett faktum. "MEN ÄÄÄÄT NÅTT DÅÅ" sa jag. "nee. Jag orkar inte laga något" vad svaret. Vad fasiken?! För mig är det svårt att tänka mig in i den situationen - är jag hungrig så ser jag bannemej till att bli mätt snabbt som attans! Men inte här. Nä, deras lathet är så extrem att behovet att lata sig överskrider behovet att bli mätt *djuuup suck*.
Men. Sen kom LCHF med i bilden och TADAA! Min tillvaro fick sig ett rejält uppsving! När Martin och U la över till LCHF så var de fortfarande lika stora lökar - men med en stoor skillnad: ett stabilt blodsocker = no more sura miner! De äter inte mer eller oftare: tvärtom! De äter mer sällan! De har inte längre något behov att kötta i sig blodsockerhöjande livsmedel stup i kvarten: de äter när de har lust (vilket inte är speciellt ofta). Martin kan äta en gång om dagen för att han inte orkar laga något (det är tydligen JÄTTEJOBBIGT att hälla upp en skål youghurt) och U äter två eller tre gånger om dagen. Dessutom tycker båda latlökarna att det är så bekvämt att när den där jobbiga hungern faller på, att bara ta sig en skiva ost! Dom två är nu gladare än någonsin trots att de äter mer sällan än någonsin. Och det har påverkat mig som närstående oehört positivt!
Jag får ofta höra argumentet: Jag orkar inte lägga om till LCHF. Det verkar så jobbigt! Det blir det man gör det till. Du kan laga svinavancerad mat om du gillar det, men du kan även leva på ostrullar. Du bestämmer själv din nivå. Det är enklare att bara äta påläggen på en macka än att bre den och sen lägga på pålägg. LCHF är helt klart föda för den lata. Plus att ditt intresse för att hela tiden äta sjunker så den där JÄTTEjobbiga promenaden till kylskåpet behöver du inte vandra så ofta.
Som U sa till mig häromveckan: "Fan va jag älskar LCHF. Nu får jag ÄNNU mer tid att lata mig på!"
KÖSS
(snabbt å enkelt med fläsksvålar!)
![]()
