Igår skrev Michaela ett intressant blogginlägg om fasta. Vi två har en benägenhet att hamna i djupartade diskussioner. Detta till trots att vi är goda vänner och har relativt likt syn på mat. Jag respekterar Michaela djupt. Jag har aldrig sett henne äta en banan och kalla det LCHF eller ens knappt nudda sötningsmedel. Hon ger grym träningsinspiration och har en fett najs kropp! Men, gällande vissa saker går våra åsikter isär.
Bild stulen från Michaelas blogg
Det jag tycker är trist med de kostrådgivare som är certifierade av Anna Hallén är några av utgångspunkterna. Efter att själv lyssnat på AHs föreläsningar så märker jag att en stor del av hennes kostrådgivare tar utgångspunkt i följande påståenden:
De som äter mycket fett = de har en trasig kropp.
Högfettsprodukter = bra. Massor av fett på tallriken = obalanserad kost.
Jag, och många med mig, strävar efter en 80/20 fördelning av maten under en dag. Det vill säga, 80% fett, 20% kolhydrater + protein. Det gör vi inte för att våra kroppar är på något sett trasiga, vi gör det av övertygelse att det är så man bör äta. Jag tror exempelvis inte Martinas kropp är särskilt trasig, hon har bara nördat in sig på forskning och fått en övertygelse om att det är så vi bör äta. Martina förespråkar ju exempelvis 90% fett när man närmar sig målvikt.
Michaela skriver på sin blogg:
"Varför är det mer en norm inom “lchf” att vräka på fett än att äta en helt smaklig och balanserad måltid?Jag har tagit upp det här förut och det blir alltid så stora rabalder över att jag tycker det är så osmakligt, onödigt och i vissa fall även äckligt."
Först och främst: vem avgör om min tallrik är balanserad? Det luktar Viktväktarna om det uttalandet. Sen, vad är en balanserad måltid? Anna Halléns tallriksmodell? Det vill säga: kött som en knuten näve, grönsaker som en öppen handflata och 1 dl fet sås, om man inte äter smör, då ska man ta mindre. Redan när jag läste det första gången höjde jag på ögonbrynen. Ska vi införa tallriksmodellen i LCHF? Är det inte det vi vill bli av med? Jag har gått ner 80 kilo utan att väga, mäta och räkna maten. Men endast de perioder jag äter 80/20. Nej, jag räknar inte. Men jag är inte rädd för smör, fettkaffe och att äta 2 dl sås. Behöver man en tallriksmodell så kanske man inte lyssnar tillräckligt lyhört på sin kropp. Då kanske man behöver stressa ner, kolla bristvärden eller, hör och häpna! Äta mer fett!
För det andra: vem avgör om min talltik är äcklig? En kostrådgivare eller jag som ska äta maten? Att säga att fett är äckligt luktar 80-talets fettskräck. Jäkligt onödigt och smått kränkande uttalande. Men vem vet, efter detta inlägg kanske det uttalandet redigeras bort....
Nu handlade Michaelas blogginlägg om fasta. Jag tycker att hennes blogginlägg är ganska intetsägande och jag ser inget direkt ställningstagande. Fasta är bra, fast dåligt? Eller va?
Enligt Michaelas åsikt är inte fettfasta riktig fasta. Nä, därför det kallas fettfasta och inte fasta, eller hur? Jag själv klarar inte av fasta, men mår som en kung på fettfasta. Jag blir klarare i kroppen och knoppen och presterar grymt under förmiddagen. För mig handlar det inte om vikt, för mig handlar det om prestation. Ska jag läsa en såpass tung utbildning, jobba och blogga, behöver jag ge min kropp alla medel för att lyckas.
LCHF finns i många varianter och variationer. Jag respekterar det. Det jag däremot inte respekterar är uttanlanden om att vissa upplägg är äckliga. Speciellt inte när den äckliga kosten har gjort mig 80 kilo lättare och mildrat min astma allegier. Fortsätt du att följa en tallriksmodell. Jag ökar på smöret istället.
KÖSS