Som tillfrisknande sockerberoende vill jag gärna dela med mig hur jag löser utmanade situationer i min vardag till dig, kära beroendesyskon. Igår hade jag en sådan kväll, som var en absolut risksituation för min abstinens.
Jag är väldigt trött och sliten just nu. Jag kommer precis ut ur en period med mycket stress efter min master thesis som är varvat med jobb. Jag jobbar också mycket nu under sommaren, då vi precis tagit boendelån känner jag att jag inte har råd att tacka nej till extrapass på jobbet. Varenda krona gör skillnad. Min man tjänar väldigt bra, men jag hatar tanken att bli försörjd! Jag vill också bidra och inte snylta på honom! Hellre tvärtom! Därför jobbar jag allt jag kan.
Jag har iaf varit väldigt trött. I måndags jobbade jag 13h och steg upp 04.00. Igår jobbade jag 10h och idag (som egentligen var min lediga dag) jobbar jag 10h också. Jag har ett väldigt roligt och levande jobb och jag älskar mina kollegor och kunder. Men, det fuckade upp eftersom jag är så känslig. En kund kom in och var hemsk efter ha varit missnöjd med en affär, en kollega var iskall när denne brukar vara så varm och go, och dessutom kom jag i klinch med mina nyinflyttade grannar då dom vägrade flytta sin flyttbil när jag skulle parkera efter 10h på jobbet. Små grejer i det stora hela, men jävligt jobbigt om man är trött. Jag kände mig bara som en hemsk människa. Min beroendehjärna skrek att jag var en dålig säljare, en heeeemsk granne och att alla mina kollegor hatade mig. Jobbig och misslyckad var jag också. Så när jag väl kom in innanför dörren ville jag bara sätta mig och äta! FUCK THIS SHIT! FUCK ALLA MINA MINUS 80! FUCK MIN ABSTINENS! Mysan ska ha mat, och hon ska ha mat NU!
Va gör man i en sån risksituation? Först och främst kunde jag skörda frukterna av mitt proaktiva arbete: det FINNS inget socker i mitt hem. Hur mycket jag än skulle gräva i skåpen, skulle jag inte hitta något som inte ingår i min abstinenta kost. Och det är DÄRFÖR det är så viktigt att våga ställa krav på sin familj. Det är DÄRFÖR vi inte köper hem lördagsgodis till barnen eller färdigpizza till våra partners. För i den risksituationen har vi beroende varken moral eller etik. Det spelar ingen roll om ungarnas liv hängde på det där lösgodiset från hemmakväll, vi äter det utan att blinka. Det FÅR inte finnas i vårt hus. Nu tycker din beroendehjärna: "Vad vet hon om det? Hon har inga egna barn, barn ska ha godis". Nä, jag har inga egna barn. Men jag har ett beroende. Och din abstinens går allra först. Vad är viktigast för dina barn? Lördagsgodis eller en frisk mamma? För dom kan inte ha båda, inte när du är sockerberoende. Då får dom äta det hos någon annan, men aldrig i hemmet. Sorry, men det är sanningen. Hade jag haft lördagsgodis i skåpet igår, hade jag varit fucked idag.
Nu tänker du: "Jaha, men mitt sockertroll tvingar mig ner till kiosken runt hörnet". Jajjamen! Det gör mitt med! Men det är därför jag har en plan B: en sockermentor. En sockermentor som varit fri från socker sedan 2002 och gått igenom livets alla upp- och nedgångar innan mig som vägleder mig rätt. Så när mitt sockertroll visar sitt fula tryne, så ringer jag min Annelie. Hos henne grinar jag ut, och hon hjälper mig bearbeta dagens händelser. Hon är med mig i telefonen och lagar abstinent mat och hon hjälper mig att rida ut de värsta sockervågorna. Nej, att jag får hjälp när livet är svårt är ingen svaghet. Kom ihåg: vi sockerberoende blir aldrig friska, men vi kan leva i tillfrisknande. Och du är inte svag heller om du skaffar dig hjälp, du är modig som vågar. Bara genom att läsa denna bloggen visar du mod. Du vågar möta det fula, svarta. Och det gör dig till en jäkla kämpe! Glöm inte dina styrkor!
Så, jag genomled en helveteskväll. Kände mig svag, sugen och sämsta människan på jorden. Men det är jag inte. Jag var bara trött och sliten, och red ut skiten. Starkare idag än igår. Det är det tunga, tuffa som gör oss starkare. Och för varje dag, minut, sekund, som du är abstinent, ju starkare, lyckligare och tuff blir du!
KÖSS
