Hej. För ett tag sen hade du en klänning i korallfärg med drapering. Den finns på Nelly för 399 spänn. Men du som, liksom jag, har lite puppisar som faktiskt tar lite plats, vad rekommenderar du för bh inunder sådana klänningar? Märke, modell.. Den frågan är skälet till att jag aldrig bär klänningar av den typen (som inte uppenbart döljer bh:n). Den var uuuursnygg på dig. Kan du så kan väl jag!
haha söt du är! När axelbanden sitter på ett sätt där bh-banden syns så brukar jag ha bandau-BH. Ngn billig sak Lindex. :-*
Hur går det med din ämnesomsättning och medicinering?
Jag slutade med Levaxinet för 1 månad sedan. Jag blev dålig i magen å supertrött av dom så det är inte värt det. Funderar på försöka byta medicin till riktigt hormon och inte kemiskt framställt. För mig är det inte värt å medicinera om biverkningarna blir för stora.
Nu när du äter arteget, abstinens- räknar du kolisar & hur mycket per dag äter du i så fall?
Hur många gånger per dag äter du?
Hur ställer du dig till mejerier?
Äter du alltid ekologiskt? Tycker det är dyrt men vill äta med eko...
Hur många gånger per dag äter du?
Hur ställer du dig till mejerier?
Äter du alltid ekologiskt? Tycker det är dyrt men vill äta med eko...
På Arteget får man en matplan som är helt individanpassad. Den innehåller mängd fett, mängd protein och mängd grönsaker som man ska äta på en dag och är även indelad i måltider. Min huvudplan är fettkaffe på morgonen och lunch &middag. Dock har jag också lagt in ett mellanmål mitt på dagen eftersom det annars innebär att jag inte äter på 8 timmar. Dom anpassar matplanen efter dina behov så det vore märkligt om jag gav rådet att alla ska äta som jag eftersom alla har olika behov. Jag räknar inte kolisar, jag har ätit LCHF i 5 år så jag har erarenhet nog att veta att jag inte äter för mycket. Det kan dock vara käckt att kolla över om man är ny på det. Det finns dagar då jag inte följer matplanen, som när jag äter ute och sånt. Jag väljer dock alltid kött m smör och grönsaker så jag väljer alltid mat som är abstinent.
Jag lägger pengar på ekologiskt nu för tiden. Det är snuskdyrt men det känns som en fin investering i hälsan. Jag väljer framförallt ekologiska grönsaker då dessa annars är besprutade. Svenskt kött är i största möjliga mån något jag väljer och ekologiskt smör då jag tycker det smakar bättre. När vi är abstinenta får vi plötsligt massa pengar över och då är det OK att lägga dom på bra mat ist.
Mejerier äter inte jag längre, förutom smör. Det va ett rent jävla helvete att vänja sig av med så vågar fan inte äta det igen, för den processen har ja aldrig lust att utsätta mig för igen. Lika hemskt som att vänja sig av med kolisar och man märker i hela kroppen att man faktiskt var beroende av skiten för det blev samma symtom. Magen fucka ur, jag hade ett enormt sug och jag blev trött och hemsk. Aldrig mer asså! Fy!
Hej My! Jag har ätit LCHF nu sedan jan 2011, det som jag tycker är svårast är när man ska gå på större tillställningar, till exempel bröllop eller fester. Jag känner mig så krånglig om jag skall be om specialkost. Hur gör du? Det är även jobbigt att folk alltid ifrågasätter eller kollar konstigt när man talar om att man äter LCHF. Hur tänker du här?
Jag tycker du ska läsa på mer. Kunskap är makt. Att du tar illa upp brukar betyda luckor i kunskapen eller att man inte är helt övertygad om sina val, eller att vi är väldigt nya i gamet. Jag har inga problem att ge folk långa fingret när de trugar med sina kakor och tårtor. Den skiten vill inte jag stoppa i min kropp och jag tycker synd om dem som äter sånt bös då de uppenbarligen inte har kunskaper vad de gör med kroppen. Däremot kan man jämföra det med alkoholen med mig. Det tycker jag är svinjobbigt och jag är hemlig med att jag inte dricker till mina festkompisar. Familj och nära vänner vet att jag inte dricker. Det handlar om att jag inte är tillräckligt påläst vad det gör med min kropp och att jag är förhållandevis novis på detta. Men. Det är min kropp, mina beslut och jag ska leva med min kropp resten av livet. Det är inte värt att falla dit för någon mormor ska bli glad. För tar jag en bit tårta/ett glas vin så kanske jag super och äter i ett år. Så kortsiktigt sätt gör jag mormor ledsen, men tänk hur ledsen och orolig hon blir om du äter i ett år, isolerar dig, får dålig självkänsla och blir sjuk? Försök tänk långsiktigt. Se din mormor som ett barn. Du ger henne en present i långa loppet.
En låååång fråga!
Jag undrar om du vill berätta mer om panikattacker/paniksyndrom, som du skrivit om nån gång.
När/varför upplevde du dem? För att något speciellt hänt, eller av rädsla för att något skulle hända?
Kunde du avstyra det när det hände, eller finns inget annat än att vänta ut det?
Vad kan man (du) göra för att handskas med eller helt slippa sådana attacker?
Jag har aldrig upplevt en panikattack men känner ibland stort (obefogat) obehag i vissa situationer
:( T ex när jag går på stan hoppas jag att jag ska slippa se vissa människor (från skola/jobb etc.) som sårat mig. Känner du någonsin så? Jag undrar eftersom du gått igenom så mycket och ändå är så stark och modig och kastar dig ut här med allt.
Vad har du själv gjort/tänkt när du råkat på människor som sårat dig, hur handskas du med de situationerna? Jag tycker det är otroligt svårt att förhålla sig till.
Det blev många frågor i en, hoppas du vill/kan svara på dem <3
Jag undrar om du vill berätta mer om panikattacker/paniksyndrom, som du skrivit om nån gång.
När/varför upplevde du dem? För att något speciellt hänt, eller av rädsla för att något skulle hända?
Kunde du avstyra det när det hände, eller finns inget annat än att vänta ut det?
Vad kan man (du) göra för att handskas med eller helt slippa sådana attacker?
Jag har aldrig upplevt en panikattack men känner ibland stort (obefogat) obehag i vissa situationer
:( T ex när jag går på stan hoppas jag att jag ska slippa se vissa människor (från skola/jobb etc.) som sårat mig. Känner du någonsin så? Jag undrar eftersom du gått igenom så mycket och ändå är så stark och modig och kastar dig ut här med allt.
Vad har du själv gjort/tänkt när du råkat på människor som sårat dig, hur handskas du med de situationerna? Jag tycker det är otroligt svårt att förhålla sig till.
Det blev många frågor i en, hoppas du vill/kan svara på dem <3
Jag led av extrema panikångestattacker. 2010 hade jag 30 panikångestattacker om dagen. Idag är det länge sedan jag fick en rejäl session. Jag upplevde dem framförallt i 2 situationer: bland mycket folk och när jag tränade. Hemligheten är att vi ska gå emot impulser. När vi får en panikångestattack vill vi dra oss undan, sluta med det vi gör och aldrig göra det igen. Hemligheten är acceptans. Idag vet jag när panikenångesten är på väg att komma. Jag blir darrig, yr och blicken flackar. Då stannar jag upp i stunden, andas och tänker: kom då. Det är helt okej. Strax kommer jag tro att jag är på väg att dö. Och då kommer det inte utan går över. Jag sänker medvetet farten i talet, andas djupare och gör saker långsammare. Jag låter mina handlingar avspegla lugn.
Om de kommer andas jag i kvadrat. Jag tittar på något fyrkantigt och låter andningen följa med formen. Två sekunder inandning, två sekunder paus, två sekundet utandning oh två sekunder paus. Då försvinner det. Ett tag höll jag mig ifrån allt som gav mig panikångest. Jag vägrade träna och gå på bio. Jag fick bukt på det genom att göra det jättemycket. Bokade in mig hos en PT som tvingade mig upp i pulstopp efter pulstopp och jag dog inte. Och dog jag inte då, dör jag inte nu av träning. Sen gick jag på 511 bioföreställningar typ.
Ja. Jag känner extremt obehag av sånna personer. Jag får hjärtklappning, mår illa och får huvudvärk. Sånna personer ska man undvika träffa, dom suger anyway. Men när man träffar på dem ofrivilligt ska man ha förståelse för en fysiska reaktioner blir som de blir i den situationen, då känns det lättare.
