Jag har en stor ryggsäck. En ryggsäck som är full av trötthet. Jag har en lång period av stress bakom mig. I höstas så hade jag i högsta växeln då jag pluggade 100%, jobbade 40%, gifte mig, bloggade och tog körkort. I våras hade jag bara plugget, jobbet och bloggen. På grund av att jag är en prestationsprisessa deluxe så tar jag alltid på mig mycket. Och jag ska ju vara bäst på de saker jag gör också. Jag ka ha högta betyg och vara bäst på jobbet. Detta drag gör att jag är framgångsrik men jag riskerar att hamna i sockerfällan på köpet, vilket jag gjort fram och tillbaka hela året.
Nu har jag varit abstinent i snart 2 månader. Det är inte lång tid i mitt förra LCHF-liv, men det är jävligt lång tid för att vara My idag. Jag har inte heller någon semester, jag jobbar på för fullt i sommar. När ja är ledig från jobbet kommer jag knappt upp ur sängen. Ingen ork och ingen energi. Mitt liv är betydligt lugnare nu, men min ryggsäck och den uppskjutna vilan tar ut sin rätt. Tröttheten måste dealas med, förr eller senare.
Jag lever just nu i ngn slags mellanperiod. I augusti flyttar jag och min man till Göteborg. Och jag har inget jobb än. Förjäkla stressande, tycker jag. Jag vet att det kommer att ordna sig, men asså när man är trygghetsnarkoman så vill man gärna ha allt klart redan nu. Jag hatar att leva i ovisshet.
Vad ska man göra då? Vad gör man när man är sönderstressad och inte riktigt vet var man ska ta vägen? Här är de tips jag använder mig av:
* Ät naturlig och bra mat som läker kroppen och inte ger den uttröttande inflammationer
* Ta micropauser och djupandas
* Våga säga nej till aktiviteter och prioritera vila
* När tankarna flyr till oro, försök fokusera på nuet genom att tyst betrakta fysiska ting i din närhet
KÖSS
