Igår var både en av mina svåraste och mina roligaste dagar, jag och min man var på ett riktigt sommaräventyr. Martin hämtade upp mig från en intensiv dag på jobbet och vi körde direkt till Kalmar för att gå på konsert. Vi hade tänkt att käka på den gamla vanliga restaurangen, men när vi kom dit så fanns inga platser. Hela stan va liksom heeelt överfull med folk och det gick typ inte att få plats ngnstans. Och då höll jag på att flippa ut. Asså, jag är väldigt anpassningsbar men messa inte upp mina mattider, min mat eller planering av mat. Det är man som sockerberoende väldigt känslig för. Hela min kväll höll på att gå åt h-vete och jag ville bara sätta mig i ett hörn och droga. Allt blev väldigt jobbigt.
Vi hitade till slut en restaurang med ett bord över och jag beställde fläskfilémedljonger utan såser och bös, med extra vitlökssmör och grönsaker. En timma senare fick jag in maten som både innehöll ngn sockrig rödvinsås och ngn konstig ost(?). Asså, det gick inte att skicka tillbaka, då hade jag fått vänta väldigt länge till, men jag fick torka bord ost och sås med en stackars servett.
Det som fick mig att inte droga var att jag ringde min mentor som hjälpte mig ur de mörka tankarna. Och hon erbjöd mig en väg ut. "Åk hem". OFtast räcker det, att man känner att ma FÅR åka hem om det blir jobbigt. Då släpper liksom suget. När man känner sig instängd i en situation pga sociala regler eller dylikt så blir det jäkligt påfrestande. När det blir för jobbigt så ska vi åka hem. Vi kan aldrig riskera vår abstinens. Dock så räcker oftast tanken att vi får om vi behöver.
När suget lättade drog vi på konsert. Väldigt trevligt! Sen åkte vi hem i ilfart, mötte upp kompisarna och gick ut och festade hela natten. Även här fungerar vi människor olika. Vissa ut av oss sockerberoende behöver "låsa in oss" och inte utsätta oss för jobbiga situationer som fester och kalas för att klara vår abstinens. Andra utav oss, den skara jag tillhör, är precis tvärtom. Skulle inte jag vara ansvarslös då och då och vara uppe hela natten och festa järnet, skulle jag börja droga istället. Jag älskar att festa, både med och utan alkohol och socker, och skulle bli deppig om jag inte fick mina sånna tillställningar. Där måste vi lära känna oss själva!
KÖSS
