Skam, skuld och ångest. Lögner, tjuveri och smygande. Det är en sockerberoendes vardag. Vi tampas med självhat, hemska känslor och allmänt må-dåligt. Vi börjar sakta men säkert isolera oss, glida ifrån vänner och bekanta och skapa en hel värd byggd omkring vår drog. Vi får beräknande strategier över när vi ska äta socker, var vi ska köpa det och bortförklaringar varför vi äter det. Vi lägger upp strategier över vilka affärer vi ska köpa godis i, så kassörskan inte känner igen oss. Vi bedrar oss själva med bedrägerier som "det är ändå lördag" och vi planerar in och gömmer för familj och vänner.
Stunden vi drogar försvinner alla jobbiga känslor. Hjärnan stänger av och kroppen blir äntligen tyst. Det finns inte längre några jobbiga känslor, vi är i nuet. Efteråt kommer självhatet, ångesten och skammen. Jag vill inte leva med mig själv längre.
De flesta av oss blir större och större, dock är inte alla sockerberoende överviktiga. Snart kommer sjukdomarna. Ständiga förkylningar, ont i lederna, svårt att hitta glädje i allt förutom socker. Vi får fler sjukdagar på jobbet, ställer in fler släktmiddagar. Livet börjar bli mer och mer begränsat. Det sjunker sakta men säkert ihop som en överjäst deg. Livet förvandlas till ett existerande, vi andas och hjärtat slår, men mer än så är det egentligen inte.
Det är tufft att erkänna sig sockerberoende. Våra liv är så byggda kring alla lögner och smygerier. Vi har lagt på oss en fasad av pansar. Det är svårt att bryta sig ur det. Det är smärtsamt och gör ont. Vi måste ändra hela vår attityd, alla våra försvarsmekanismer.
Jag vet att det är svårt för dig, jag vet vilket helvete du går igenom. Men vi är många som gjort denna resan. Och vi alla lovar dig: du kommer bli lyckligare. Du kommer må bättre. Du kommer få ett helt nytt liv.
KÖSS
![]()
