HIPP HIPP HURAAAA!!! ABSTINENTA MYSAN FYLLER 6 MÅNADER IDAG!
Idag var det exakt 6 månader sedan jag åt min sista sockerbit efter ha fallit tillbaka i sockerfällan i nästan 9 månader. Jag har ju ätit LCHF i snart 6 år, men fallit i sockerfällan då och då. Mitt längsta återfall var oktober 2014 till maj 2015. Då åt jag socker eller drack alkohol varje helg. Tränade på veckorna och åt LCHF, men ramlade fram och tillbaka eftersom jag tog på mig för mycket. Varj måndag var det nystart och jag tappade hoppet om mig själv för varje vecka. Som en slump ramlade jag över Arteget, efter ha läst en artikel om sockerberoendeterapeuten Kicki Käller i tidningen Matkärlek och bestämde mig för att Googla. Och tur var det, äntligen insåg jag på riktigt att jag var sockerberoende och att jag behövde hjälp.
Kursen var de mest välinvesterade pengar jag någonsin lagt på något. Jag fick kunskap, en beroendefamilj och massor av stöd och verktyg att hantera mitt beroende. Jag fick också mod att motstå livsmedel jag aldrig trodde jag kunde motstå. Under dessa månader har jag inte ätit eller druckit:
* Kolhydrater (förutom de som naturligt finns i grönsaker)
* Sötningsmedel
* Mejerier (förutom smör som innehåller väldigt lite kasein som är beroendeframkallande)
* Ersättningsprodukter (inga bakverk, inget bröd, inga efterätter)
* Alkohol
Det som var enklast var faktiskt sockret att motstå för min del. Jag har ändå LCHFat så länge att jag jag hade gjort upp med tanken med godis och kakor. Det som var svårast var mejerierna, alkoholen och sötningsmedlet. Alla andra LCHFare käkar ju det och mitt sockertroll hade gott om argument varför jag visst skulle få äta och dricka det. Men med mycket viljestyrka så har det gått.
Jag vet inte exakt hur mycket jag hade gått upp efter 9 månader i sockerfällan. Min gissning är på 20 kg. Jag vägde mig inte det året, men den 6:e juni ställde jag mig på vägen som visade 103,1 kg. Då hade jag tappat typ 8 cm i midjan. Som lägst under min LCHF-resa, min normalvikt, har legat på 89,9 kg. Jag har varit nere på 84,5 men då hade jag haft magsjuka så jag räknar inte det värdet. Normalvikt innan sockeråterfallet var alltså runt 90 kg. Jag trodde jag aldrig skulle väga över 100 igen, och i maj vägde jag antagligen runt 110.
I fredags stod vågen på 90,3. Lyckan är total. Det är ett bevis på att det går att resa sig igen. Att vi är starkare än våra sockerdemoner. Jag har alldeles snart gått ner 80 kilo igen.
Kilona är en sak, det är en anlening att fira. Men det största att fira är min livskvalité. Hur mitt liv har transformerats. Hur abstinens kan ta oss precis dit vi vill. Här kommer ett utdrag av positiva saker som aldrig skett om jag drogade:
* Jag var södra Sveriges bästa säljare på min förra arbetsplats. Detta trots att jag jobbade 50% och mina kollegor 100%.
* Jag fick högsta betyg (och en sak till som fortfarande är hemlig som jag berättar mer om om 2 veckor) på mitt examensarbete, trots att jag jobbade halvtid vid sidan om skolan.
* Jag och min man har en bättre relation än någonsin tidigare
* Mitt ALLRA FÖRSTA JOBB som nyexad är som chef för en egen division i Göteborg.
Allt det här hade aldrig gått om jag fortfarande drogade. Ingen chans. Men som abstinent så har jag en sån energi att allt går. Jag kan satsa 100% på mig själv och min egen lycka utan att ngt stör i processen.
Och du kan nå dina drömmar du också. Våga ta det första steget. Alla mål börjar med ett första steg i rätt riktning.
KÖSS