Under sommarledigheten fick jag nya perspektiv på mitt liv. Hur jag vill leva och inte leva. En lång ledighet sitter bra - då kan man separera sig från jobb och utforska sig själv. Helt plötsligt slår det en "jag är inte mitt jobb". Det är så lätt att mixa ihop den vi ÄR med det vi GÖR. Jag ÄR min viktnedgång, jag ÄR Martins sambo, jag ÄR mitt jobb. När vi får perspektiv på saken inser vi att så inte är fallet - och det är så skönt.
Eftersom jag inte längre äter skit, behöver jag aldrig nystarta efter semestrar och dylikt. Visserligen kan man göra små justeringar i kosten - men inte det där megaprojektet som var förut.
Däremot har jag ett annat megaprojekt att ta tag i - stress. Jag är svinbra på att stressa och det är så onödigt. Dessutom är jag extremt stresskänslig. Jag gick in i väggen som 20-åring och man blir liksom aldrig lika tålig efter det. Dessutom så påverkas min kropp mycket om stress, jag får PCOS, går upp i vikt och får dålig hy. Om jag tar en ärlig titt på mitt liv så ser jag att jag sätter mig själv i stressiga situationer helt i onödan.
Ett exempel är hur jag på morgonen kan onödigt stressa. Jag går upp i lagom tid, men så ser jag typ en fläck på spegeln och tvångsmässigt MÅSTE städa bort den! Och då slutar det med att jag måste springa till pendeltåget...
Ja du hör ju själv. Jag har många förbättringspunkter att jobba på.
Dessa verktyg håller jag på att implementera i vardagen:
- Mindfulness på morgonen samt när jag känner att stressen blir för hög på jobbet.
- En oro-dagbok. Så fort det kommer en stressor på jobbet skriver jag ner det. Då släpper man det på ett annat sätt.
- Planera igenom veckan, både mat och aktiviteter så jag har en översiktlig bild. Sen planera igenom dagen så jag vet vad som händer mer specifikt.
- Jag skall också börja anväda kosttillskottet Rhodiola från Succeeder för att öka min motståndkraft till stress. Skall bli spännande!
Vad är dina bästa stresshanteringstips?
KÖSS
